Krav på element av massivträ sammanfogade med lim

Alla material till byggen har genomgått hårda krav med avseende på produktionsprocess, användning och kvalitet. Tillverkare som siktar på att leverera produkter av hög kvalitet måste uppfylla de krav som är fastställda i LVS EN 14080 "Träkonstruktioner – Limträ – Krav". Kraven gäller produktion, råmaterial, slutprodukter och kvalitetskontroll.

ÂLVS EN 1194 "Trekonstruktioner – Limträ. Klassificering och styrkeegenskaper." graderar träelement i förhållande till styrkeegenskaper i stigande ordning: klass 1 - GL 24c; klass 2 - GL 28c; klass 3 - GL 32c; klass 4 - GL 36c.

Styrkeegenskaper kan testas med hjälp av specialutrustning (bilden ovan visar en maskin som mäter styrka genom statisk nedböjning i två punkter).

Virke klassificeras, i likhet med limträ, efter styrka. LVS EN 338 "Material till träkonstruktioner. Styrkeklasser" klassificerar trävirke efter styrka vid statisk böjning. Material från barrträd delas upp i 12 klasser (C14 till C50), och material från lövträd delas upp i 6 klasser (D 30 till D70). Nästan allt virke från lettiska barrträd har en styrkeklass mellan C14 och C24, men limträ i andra styrkeklasser kan också produceras.

Man skiljer mellan två olika typer av limträelement:

1. Homogena – element till vilka man har använt lameller från samma styrkeklass av samma eller annat träslag.
2. Kombinerade – element till vilka man har använt lameller från olika styrkeklasser av samma eller annat träslag.

Den sista symbolen i klasnamnet anger elementtypen. Exempelvis betecknar GL 32h ett homogent limträelement med en nominell styrka på 32 N*mm-2.

Vid framställning av kombinerade limträelement placeras lameller med en styrka motsvarande eller högre än 2 på kant i elementriktningen, medan lameller av lägre kvalitet placeras i mitten. Denna metod påverkar inte konstruktionens bärförmåga vid statisk nedböjning och ger möjlighet till en mer rationell användning av råvaror.

Lameller och limträelement klassificeras efter styrkeegenskaper med hjälp av specialutrustning. Klassificeringen utförs av godkända producenter eller behöriga institutioner. Tester av lameller baseras på standarden LVS EN 408(Bilden visar kantställda element som fogats samman av lameller som är dimensionerade efter samma träslag och styrkeklass).

Företagets kvalitetskontroll av limträ är baserad på standarden LVS EN 385:2002 "Sammanfogningsmetoder av lameller – Användningsregler och lägsta produktionskrav" som anger krav på sammanfogning av tandkanter (bilden nedan visar sammanfogning av tandkanter för att producera lameller som sammanfogats i längdriktningen), och lägsta krav på fräsning och sammanfogning av tandkanter. Enligt standarden måste tandkantsanslutningar klassificeras utifrån testresultat som mäter statisk nedböjning på det smalaste stället. Denna klassificering utförs av producenten som en preliminär produktmärkning. Producenten anger själv styrkeklass vid nedböjning eller klass för ett givet produktionsparti. . Om kunden så önskar kan vi testa tandkantsanslutningar enligt kraven i LVS EN 408:2003 "Träkonstruktioner – Träverk och limträ – Bedömning av fysiska och mekaniska egenskaper". I Lettland finns inget klassificeringssystem som definierar lamellers styrkeklass baserat på styrka vid statisk nedböjning, men i de flesta fall finns det ett sådant systen i de länder vi exporterar till. Tyska kunder kräver att limträ som är sammanfogat i längdriktningen ska klassificeras enligt standarden DIN 68140 – 1. Första delen av standarden fastslår storleken på tandkanter, tillåtna riktningar för fräsning av tandkanter, tekniska krav på pressning, typ av lim, kvalitet på råmaterial, nominell styrka för tandkantsanslutningar och kvalitetskontrollmetoder.